» Skomakare på 1800-talet
ENGSWEEST

Skomakare på 1800-talet

Skomakare på 1800-talet

De flesta som utbildade sig till skomakare var människor utan mark eller med endast lite mark. Men somliga var också bondsöner, eftersom den äldste sonen enligt gammal sed ärvde gården medan de andra syskonen lärde sig något hantverk, eller om resurserna tillät gavs också ett av barnen utbildning. Äldre skomakare minns en tid då hantverkarna hörde till skråväsendet. Skråväsendet hade sin stadga som skomakaren och också lärlingens föräldrar måste hålla sig till om någon lärde sig yrket som minderårig. Äldre skomakare berättar att man höll sig till skråväsendet ännu i slutet av 1800-talet.

På 1800-talet lärde sig skomakarlärlingen yrket på fyra år, efter detta måste han färdas genom landet, dvs. från en skomakare till en annan. Skråstadgan krävde att skomakaren som den resande lärlingen kom till måste ge honom arbete att utföra. Lärlingen gjorde jobbet, skomakaren utvärderade lärlingen på pappren lärlingen hade med sig. Han fortsatte också med att utbilda lärlingen om han inte använde rätt teknik och sedan kunde han färdas vidare till nästa skomakare. Om skomakaren för tillfället inte hade något arbete att utföra måste han ge den färdande lärlingen pengar för uppehälle och för vägen. En sådan resande lärling kallades skomakarlärling.

I början av 1900-talet reste inte längre skomakarlärlingarna. Däremot skrevs avtal i kommunen (då kallad konrad). Man började sin utbildning i 13-14-års ålder. Avtal skrevs mellan förälder och utbildande skomakare.

I avtalet fanns följande viktiga punkter:
Lärlingen måste vara god och lydig och noggrant studera och kunde inte lämna skomakaren i förtid.
Utbildningstiden var 4 år.
Skomakaren måste lära lärlingen så mycket som hans huvud kunde ta emot. Lärlingen kunde också användas för andra hushållsarbeten: städning, höbärgning, bärande av vatten, vedhuggning osv.

Lärlingen fick ingen lön under utbildningen.
Maten var gratis, arbete och sängkläder måste man själv förse sig med.
Arbetsdagens längd var på vintern 20 timmar. Från mickelsmäss till uppståndelsesöndagen på våren. På morgonen väcktes man kl. 4 och arbetet pågick till kl. 24. På sommaren, då man inte kunde göra arbeten som krävde eld, var arbetsdagen ett par timmar kortare. Lärlingarna sov i verkstaden. Om lärlingen lämnade skomakaren i förtid kunde skomakaren kräva lärlingens föräldrar på upp till 50 pengar (1 pengar = 16 kg brödmjöl och det var också en medeldagslön).

källa: arkivmaterial

Copyright © 2017 Kriuks • All rights reserved • Kriuks® and the Kriuks logo are registered trademarks • Up